Min musikaliska bana började som för många andra i kommunala musikskolan. Jag ville börja spela gitarr men på den tiden var man först tvungen att spela blockflöjt ett par år innan man fick välja instrument. Lite märkligt har jag alltid tyckt men det finns säkert en pedagogisk förklaring. I tredje klass så fick jag börja med gitarren och det gick lite sådär, jag kände tidigt att det klassiska inte var något för mig. Så, 1974 när pappa smugglade in mig på "Sista natten med gänget", det var 11års gräns, så hittade jag hem i musiken. I sjätte klass så var jag på väg att sluta spela men då frågade min gitarrlärare, Bertil Fernkvist, vad jag ville öva på och kommande terminer så lyssnade vi på rock'n roll och plockade ut solon och annat matnyttigt, nu var det kul igen. 1979 kom filmen "Buddy Holly story" och det blev den andra filmmilstolpen för mig. Magiskt enkel musik men oerhört kul att spela. Runt 1980 så gick jag med i Fyris river band, en jazzorkester för ungdomar. Där spelade jag kompgitarr . 1982 träffade jag min fru Cecilia som spelade tvärflöjt i orkestern. Detta år mötte jag även Kurt Nilsson från Skyttorp som är ett Beatlesfan av sällan skådat slag. Vi spelade till och från under 25 års tid och det var en mycket lärorik period i mitt musikaliska liv. Under dom senaste 4-5 åren har jag till och från spelat med mästermusikanten Örjan Englund, han är bäst på all musik i alla genre och att få spela med Örjan har både varit enkelt och väldigt utvecklande. Jag har under åren spelat på otaliga dop, bröllop och begravningar. Det är alltid hedersamt att få påbörja samt avsluta någons liv.

Så, på en spelning i höstas så träffade jag Tectyl och ett par veckor senare så hörde vi av varandra och några rep senare så är jag med i ett band, kul! Det märkliga var att vi hade varsin pärm med ca 60 låtar men det var endast 3-4 st som var samma så det är mycket för mig att lära in. I samband med detta så måste min gitarrsamling kompletteras med en Gibson Les Paul, en given gitarr i Tectyl.

Ett bra verktyg hjälper hantverkaren att bli bättre.

 

Tomas Bernström