Dan Fagerlund

Här är mitt liv som musiker

Jag heter Dan Fagerlund och passerat ofattbara 60 år. Född den 8/8 1952 i Gnarp utanför Hudiksvall. Som 7-åring flyttade vi till Hudiksvall och där blev jag kvar till 1982 då jag inrättade mig i huvudstaden för att utbilda mig till mitt drömyrke –arkeolog. Det har jag också jobbat som sedan 1985. Efter många år i lärdomsstaden Uppsala som bland annat resulterade i tre barn, bor jag åter i Stockholm sedan några år tillsammans med Kerstin.

Musik har varit en synnerligen viktig del av tillvaron ända sedan tonåren. Jag lärde mig spela gitarr och sjunga till i mitten på 60-talet då storheter som Beatles och Rolling stones var det häftigaste som fanns. Jag och några andra grabbar i 6:e klass bildade till och med ett band med namnet Beatstones. Några år senare var det dåtida gudar som Dylan och Donovan  som influerade mig stort i musik- och klädstil, till mina föräldrars stora förtret. Långt hår, trasiga jeans och en blåmålad gitarr med färgade band tilltalade väl inte alla kanske. Sent på 60-talet började man istället att lyssna på Simon and Garfunkle och Creedence och då var det dags att bilda band igen. Bass brothers hette bandet och vi spelade på små fester och dylikt. Namnet antyder väl att en pilsner eller två då och då ingick i paketet med folkrock och fest. Creedence var idolerna.

Hela 70-talet och något år in på 80-talet fylldes helt av vårt välrenommerade och vittberesta folkband ”Agö Fyr”. Fioler, bas, 5-strängad banjo, flöjter och allehanda instrument ingick i den tidstypiska folkmusiksättningen. Det blev ett otal konserter liksom flera skivor och framträdanden i radio och TV. Vi spelade på allt från ålderdomshemmet i Alfta till pubtältet på folkmusikfestivalen i Cambridge.

1987 var det dags igen och jag blev inbjuden att börja som basist i ett nybildat Uppsalaband med covers på programmet. Det passade bra eftersom det var i den vevan jag flyttade till lärdomsstaden. Efter detta har pop och rock med rötter i 60- och 70-tal haft en given plats i tillvaron och repkvällarna på måndagar är okränkta efter snart 30 år med bandet. Bandnamnet ”Tectyl” kom av en burk rostskyddsmedel som stod på hyllan i det garage som var den första replokalen. Vi tyckte alla då att den ursprungliga produkten passar vår image av lite skitig garagekaraktär och rostskydd behövs även mot mentala korrossionsskador.

Cirkeln slöts och man var tillbaka hos Beatles, Creedence och ZZ Top.

Danne Fagerlund